Jaha...

Och sen då?
Bryr er inte om mig, är allmänt störd idag med..
Igår så va som sagt dagen väldigt snurrig, allt blev halvdant..
Senare på kvällen ilade jag runt här som en 'SPEEDAD' kanin! Helt fucking störd va jag alltså... Ingen som helst ro i kroppen igår..
Det va tvungen att hända något hela tiden, allt för att jag skulle slippa tänka så mycket.. Jag ringde både den ena å den andra igår. I telefonsamtalet med mamma blev reaktionen inte så farlig, hon vet ju hur jag är ibland. Men däremot när jag snackade med en polare lite senare, så frågar denne seriöst om jag tagit något olämpligt, (knark alltså). VA?! skrek jag! Helt chockad.. Nee för fan, jag har bara sorg, sa jag då... Aha, svarade denna i andra änden.. å sen blev det tyst, tills jag inte klarade av tystnaden å började som en duracellkanin igen..
Sprang fram å tillbaka, ner å rökte en cigg, upp igen, satte mig vid datan i 5min innan jag blev totalt rastlös igen, å upp igen å ner å röka, osv...
Natten passerade iaf, för kl.07.43 tittade jag på klockan sista gången...
suck... vill ha lite sömn snart..

Så idag då...
Vaknade, gjorde mig iordning så gott som det går å så gott som jag orkar, (inte alls), å tog bussen in till staden. väl där, så vart jag inne å betalade blommorna till begravningen, å fick bita mig i tungan 8ggr när jag försökte förklara va det va för något jag skulle betala.. Att säga hans namn ihop med begravningsblommor gick inte så jävla bra.. fick svälja många gånger på de få minuterna jag va inne i blomster handlen..
Sen vidare till frisören, å gud vilken härlig människa som klippte mig!
jag förklarade varför jag behövde klippa mig, å jag lovar, frisörer kan snacka om allt. hon fick mig att känna lite ro i kroppen, å det va så skönt!
och så klippte hon mig, blev riktigt bra, klippte upp å slängde i lite slinger, skit fint blev det! Å kalaset gick på 1600kr.. suck..
men det va ju mycket inräknat; Klippning plus blekning av slinger, shampoo, kaffe och rökpauser, plus otroligt bra terapisamtal. Lätt att det va värt dom pengarna!

Sen träffade jag min lilla Danni med, gick en sväng med henne på stan, hon hittade ett par skitsnygga jeans som hon köpte. Sen kom mamma å hämtade oss, så körde jag hem dom, å sen körde jag hem.. å nu sitter jag här, eller halvligger om man ska rätta mig..

Dagen D närmar sig, och jag vet fortfarande inte hur jag kommer känna mig.
Kommer min saknad och tomhet bli större?
Kommer jag någon gång kunna se ljuset i tillvaron igen?
Kommer jag bli glad och lycklig igen?

Frågorna är många..

Magnus ljus brinner så fint där borta på sitt egna lilla bord, bordet med alla fotona.. Brukar sitta där å tänka på honom, 'prata' lite med honom, gråta lite för honom..

Saknaden är enorm..
Vill ha min bäste vän tillbaka.

Älskar och saknar dig, Magnus Bergman. <3

/Cissi, trasdockan som är något lugnare idag