Älskade Magnus

Jag minns vårat första möte, som om det vore igår.
Jag minns Din härliga charm, Din otroliga utstrålning, Din underbara värme och Ditt vackra leende.
Genom åren som gått så har vi samlat på oss många vackra minnen.
Våran mini semester till kusten är bara ett exempel.
Vilken underbar tid vi hade ihop, solade, badade, åkte båt och fiskade.
Ett annat otroligt vackert minne, är semestern med hela Din underbara familj i Norge. Gud, med fisk vi fick! Och va otroligt mysigt och roligt vi hade tillsammans.
Många vackra stunder har vi fått med Dig, Hjärtat.
Alla dessa minnen kommer jag hålla hårt i, de skall bevaras och värmas i mitt hjärta för alltid.
Du är otroligt saknad, vännen min.
Det är med stor sorg jag skriver detta brev till Dig, Magnus.
Saknaden är enorm, det kommer den alltid vara.
Du är och kommer alltid att vara min bäste vän.
I mitt hjärta kommer Du för alltid att finnas.
Sov gott, Hjärtat mitt.

/Cissi

För alltid finns Du, i mina tankar och i mitt hjärta.

Magnus Bergman <3

Jahopp....

Jaha.. Då var ännu en dag passerad..
Suck...

Jag var ju iväg till Götet idag.. Skulle ju lämna min fina 'lilla' Wilma, till 'nya' ägaren.
Haha, körde fett fel inne i Göteborg, hamnade typ på Hisingen å skit.. Det tog sitt tag att hitta 'rätt' och till parkeringshuset. Till slut kom vi rätt iaf. Å jag parkerade där på våning 4 å sa till mig själv att nu komma ihåg vart jag ställde bilen, så jag enkelt skulle hitta den sen när jag väl skulle bege mig hemåt igen. REMEMBER!
Traskade sedan in i 5:an huset med min 'lilla' hund, och hon uppförde sig exemplarsikt bland allt folk, by the way! Man får rätt många olika blickar när man kommer gåendes med en så 'liten' hund, (för er som inte vet så är Wilma en Grand Danios på ca 65kg). Eller många å många blickar, antingen får man världens största smile mot sig, eller så är det en skräckblick å så skyndar dom att flytta sig till andra sidan vägen, hehe.
In på stationen å mötte upp Vicky, den 'nya' ägaren. Wilma blev så glad över att se henne, hoppade nästan upp i famnen på henne, å det kändes riktigt bra! (för er som inte vet, så hade Vicky Wilma på foder när mitt liv var upp och ner, eller ännu mer upp och ner än va det är nu, eller nått).
Stod där å tjötade lite, skrev ägarbyte papprerna. Sen var det dags att säga adjö, tårarna var inte långt borta, svalde och svalde, men det kändes ändå bra att Vicky kunde ta henne, för där vet jag att hon har det bra, min 'lilla' Pälskling!

Sen blev det många oändliga timmar inne i 5:an huset å i Nordstan, eller va fan det nu heter utanför 5:an. Gick i affärer i ca 4timmar, utan att köpa ett enda skit!?
Eller, jo.. Unnade mig en kaffe latte. Men det va också det enda..
Jag kände varken ork eller lust att handla, sorgen gör sitt..
Känns bara skit allt, så att spendera pengar var inte att tänka på ungefär.
Tänk er... Ett fullt lönekonto, å ingen som helst lust att köpa ens en liten jävla skit sak..
Ja det är min verklighet..
Ingen större lust för något överhuvudtaget.

Iaf, efter ett ex antal timmar traskandes runt i Nordstan osv, så skulle jag åka förbi en polare i Götet innan det bar av hemåt igen.
Så tillbaka till p-huset, å upp till 4:de våningen å gick mot bilen.
Va?! Ingen Max?! (bilen).
Gick runt där å tittade, var ju bergsäker på att han stod på våning 4 å vid bokstaven G. Gick runt där å luskade lite, tänkte att jag kanske tagit fel på våning. Åkte upp till våning 5 å gick mot bokstaven G. Ingen Max där heller?!
Hmm, tänkte jag..
Tänkte att jag får väl kolla hela våning 5 då, om jag nu mot all förmodan tagit fel på bokstaven, vilket jag absolut inte kunde tänka mig.
Nehepp, ingen Max på hela våning 5.
Tänkte att det kanske var våning 3 å bokstav G då. Åkte till våning 3, gick till bokstaven G, men fortfarande ingen Max..
Hmm..
Letade igenom hela våning 3, men han syntes inte till..
Nehepp, får väl leta igenom hela våning 4 med då, nu måste han ju stå där, eller så har någon jävla människa snott min bil, typiskt göteborg tänkte jag.
Iaf, ännu en gång, våning 4, gick till G igen, för säkerhets skull, kunde ju ha missat honom.. Men icke sa Nicke!
Nehe, då va det bara till att söka igenom hela plan 4 med.
Å jo visst där var lilla Max! På bokstaven C!
SUCK!
Jag som tyckte jag va så noga med att memorera vart min lilla bil stog, men som sagt, mitt huvud är inte som det ska efter allt som hänt. Men jag tycker allt att jag borde komma ihåg bokstaven C, det e ju trotts allt första bokstaven i både Cissi och Cecilia.
Men nee, jag hade bestämt mig för att det va bokstavem G som gällde..
Måste få iordning på mitt huvud snart..
Detta funkar inte..
Det är ju inte bara detta, utan jag förlägger allt(nycklar, cigg, tändare, mobil, osv), koncentrerar mig inte riktigt när jag kör bil utan sitter i mina egna tankar, glömmer tid och rum, osv..
Allt blir bara så jävla fel.
Suck..
Sorg är inget bra, inget bra alls!

Hmm, nu är dagen D här..
Om några timmar ska jag ta ett sista farväl av min finaste och bäste vän.
Känns tungt att tänka på det..
Om ca 7timmar så e det dags att sätta sig i bilen å köra de där 25milen upp..
Egentligen så borde jag inte åka innan kl.10, för att vara där i tid..
Men jag känner att jag behöver komma dit å finna lite ro innan alla andra kommer dit.. Sen får vi väl se om jag får komma in i kyrkan 1 timme tidigare, eller om jag får stå utanför..
I vilket fall som helst så behöver jag få landa där i lugn och ro i min stillhet. Samla tankarna osv.
Det kommer bli tungt imorgon, och jag hoppas att ni förstår om jag inte skriver något imorgon..
Men jag ska försöka ta lite kort, innan eller efter cermonin, och lägga upp här.
Jag är säker på att det kommer bli den finaste cermonin någonsin.
Det är ju min bäste vän som hedras, så den kan inte bli annat än vacker.

Jag fick en super kommentar häromdagen, om att jag ska försöka ge åtminstonde ett leende till Magnus, och inte bara en massa tårar. Och jag lovar, det ska jag ha i bakhuvudet, för jag tror faktiskt Magnus hade uppskattat det.
Så tack Emma för det super tipset!
Men det kommer bli oändligt många tårar imorgon..

Hmm.. Får inte glömma att köpa näsdukar imorgon tror jag..
Kavajen suger nog inte upp tårarna så bra..
Så det måste inhandlas.
Annars är allt nästan färdigt, bilen är fulltankad, ciggen är inhandlat (men kanske får köpa ett paket till imon), kläderna nästan fixade och kameran är fulladdad.
Så det blir bara att ta rumpan i bilen imorgon och pallra sig dit, det blir ju tyvärr den jobbiga biten. Men Hanna har lovat att supportra mig på vägen om det behövs. Tack lilla 'Frugan'!

Nee om jag skulle 'försöka' få lite sömn innan det är dags för D..
Vill inte ens försöka ta mina piller, ifall dom nu skulle fungera, mot förmodan, och jag blir groggy imorgon bitti.. Inte så bra kanske, med tanke på att jag redan kör ofokuserad.
Så det blir att 'försöka' sova ändå.


Saknar och älskar Dig vännen min!
Magnus Bergman, för alltid i mina tankar och i mitt hjärta. <3


/Cissi, trasdockan som fasar inför morgondagen.

Jaha...

Och sen då?
Bryr er inte om mig, är allmänt störd idag med..
Igår så va som sagt dagen väldigt snurrig, allt blev halvdant..
Senare på kvällen ilade jag runt här som en 'SPEEDAD' kanin! Helt fucking störd va jag alltså... Ingen som helst ro i kroppen igår..
Det va tvungen att hända något hela tiden, allt för att jag skulle slippa tänka så mycket.. Jag ringde både den ena å den andra igår. I telefonsamtalet med mamma blev reaktionen inte så farlig, hon vet ju hur jag är ibland. Men däremot när jag snackade med en polare lite senare, så frågar denne seriöst om jag tagit något olämpligt, (knark alltså). VA?! skrek jag! Helt chockad.. Nee för fan, jag har bara sorg, sa jag då... Aha, svarade denna i andra änden.. å sen blev det tyst, tills jag inte klarade av tystnaden å började som en duracellkanin igen..
Sprang fram å tillbaka, ner å rökte en cigg, upp igen, satte mig vid datan i 5min innan jag blev totalt rastlös igen, å upp igen å ner å röka, osv...
Natten passerade iaf, för kl.07.43 tittade jag på klockan sista gången...
suck... vill ha lite sömn snart..

Så idag då...
Vaknade, gjorde mig iordning så gott som det går å så gott som jag orkar, (inte alls), å tog bussen in till staden. väl där, så vart jag inne å betalade blommorna till begravningen, å fick bita mig i tungan 8ggr när jag försökte förklara va det va för något jag skulle betala.. Att säga hans namn ihop med begravningsblommor gick inte så jävla bra.. fick svälja många gånger på de få minuterna jag va inne i blomster handlen..
Sen vidare till frisören, å gud vilken härlig människa som klippte mig!
jag förklarade varför jag behövde klippa mig, å jag lovar, frisörer kan snacka om allt. hon fick mig att känna lite ro i kroppen, å det va så skönt!
och så klippte hon mig, blev riktigt bra, klippte upp å slängde i lite slinger, skit fint blev det! Å kalaset gick på 1600kr.. suck..
men det va ju mycket inräknat; Klippning plus blekning av slinger, shampoo, kaffe och rökpauser, plus otroligt bra terapisamtal. Lätt att det va värt dom pengarna!

Sen träffade jag min lilla Danni med, gick en sväng med henne på stan, hon hittade ett par skitsnygga jeans som hon köpte. Sen kom mamma å hämtade oss, så körde jag hem dom, å sen körde jag hem.. å nu sitter jag här, eller halvligger om man ska rätta mig..

Dagen D närmar sig, och jag vet fortfarande inte hur jag kommer känna mig.
Kommer min saknad och tomhet bli större?
Kommer jag någon gång kunna se ljuset i tillvaron igen?
Kommer jag bli glad och lycklig igen?

Frågorna är många..

Magnus ljus brinner så fint där borta på sitt egna lilla bord, bordet med alla fotona.. Brukar sitta där å tänka på honom, 'prata' lite med honom, gråta lite för honom..

Saknaden är enorm..
Vill ha min bäste vän tillbaka.

Älskar och saknar dig, Magnus Bergman. <3

/Cissi, trasdockan som är något lugnare idag

Hmm...

Dom klagade på att jag tog bort min blogg, hmm undra varför?
För er som undrar, om det nu är någon som följer den här bloggen, så blev jag så otroligt arg och ledsen en kväll här, så jag skickade min blogg i papperskorgen...
That´s it.

Dagen idag då...
Pratade med Magnus mamma Carina igår, å fick reda på att Magnus begravning skulle vara nu på torsdag (27/11).. Det kom lite som en chock, trodde inte att den skulle vara så snart.. fast om man tänker efter så är det inte så snart, då det tragiska som hände skedde för över 2veckor sen... Säg nu att han hade avlidit under 'vanliga' omständigheter, som tex ålderdom (svårt att tänka det om en 23årig kille bara), så hade begravningen redan varit.. Så chocken kom iaf.. Torsdag..
Fan känns fortfarande så ofattbart.. Så idag vart det in till den lokala blomster handlen, å beställde blommor.. Ett fint arrangemang, som går i vita och röda roser, sen en handbukett, röd ros med grönt.. till arrangemanget blir det ett fint band, med en fin liten sista hälsning, från mig och min familj.
Det var otroligt jobbigt att stå och titta ut blommor till en begravning, till min bäste vän.. Tårarna låg verkligen och tryckte hela tiden, hjärtat slog 390km/tim, paniken reste sig i nacken.. Men med mammas hjälp så fick vi det gjort iaf.. Tack mamma, för hjälpen.
Tyvärr fick jag veta att jag får åka upp själv på torsdag (hur nu det kommer gå), pga att mamma med familj flyttar ut det sista ur lägenheten å städar å skit, å lämnar in nycklen den dagen.. så förstår att dom inte hinner.
Men det kommer bli en kämpig resa, och en kämpig stund där uppe.
Men jag känner att även om jag kommer må skit, så måste jag gå.
För min skull, för Magnus skull, för hans familj och vänners skull.
Jag både måste och vill.
Men jag vet att det kommer bli tufft.
Får inhandla näsdukar och 'rinnfri' mascara.
Många tårar kommer det bli, tårar av blod.
Sorgen är så stor att det kommer aldrig gå att beskriva i en blogg, jag kan inte ens säga det till de som står mig närmast. Min sorg går inte att sätt ord på, den är alldeles för stor och betyder alldeles för mycket.
Idag har jag haft terapiarbete, pga det jobbiga med blommor å sånt idag.
Jag har terapistädat och terapipackat.
Men det är inget som fungerar för mig, för jag börjar med en sak, sen en annan innan jag avslutat den andra, osv. Så nu är det helt kaos här, en halvpackad låda där, en halv garderob ur plockad där, halva disken diskad, halva tvätten inslängd i torktumlaren och resten ligger kvar i tvättmaskinen, osv.. Allt är upp och ner just nu.. på sätt och vis är väl detta bra, för det visar ju att jag gjort mitt terapi arbete idag.. men inget blir ju klart, allt är bara till hälften.. Tydligen väldigt svårt att avsluta saker för mig just nu.. Vet inte... Jobbigt iaf..

Imon ska jag in till stan, och betala för blommorna, klippa mig så jag slipper se skabb ut(mitt hår är väldigt slitet och risigt), kolla efter ett par nya skor(jag tycker inte mina sneakers som jag haft i stall å bök passar på min älskade väns sista stund), sen skulle jag nog träffa Danni en sväng med, (ta en fika eller nått, koppla bort lite).. Men som sagt, vi får väl se om sömnen får sitt i natt först.. inte värt att planera längre, för jag funkar inte som jag ska..
Fick ju insomningspiller.. men dom funkar fan inte.. Dom säger att jag inte är tillräckligt avslappnad, och det kanske stämmer.. Även om jag känner mig avslappnad så kan jag ju ha en inre spänning i kroppen, som inte slappnar av..
Jag vet inte..
Jag vet bara att de där jävla pillerna inte funkar!

Det har varit alldeles för mycket nu..
Jag hoppas verkligen inte att det kommer mer..
Jag kommer aldrig orka något mer, inte nu..
Men egentligen, vad mer kan ske? (peppar, peppar, ta i trä!!!) (slog mig själv i huvudet, aj.)

Nog för nu.
Paniken kommer smygandes, måste göra något annat..
Går å skrubbar något, vettja.

See you later!

/Cissi, trasdockan som har blivit speedad