Hmm...

Dom klagade på att jag tog bort min blogg, hmm undra varför?
För er som undrar, om det nu är någon som följer den här bloggen, så blev jag så otroligt arg och ledsen en kväll här, så jag skickade min blogg i papperskorgen...
That´s it.

Dagen idag då...
Pratade med Magnus mamma Carina igår, å fick reda på att Magnus begravning skulle vara nu på torsdag (27/11).. Det kom lite som en chock, trodde inte att den skulle vara så snart.. fast om man tänker efter så är det inte så snart, då det tragiska som hände skedde för över 2veckor sen... Säg nu att han hade avlidit under 'vanliga' omständigheter, som tex ålderdom (svårt att tänka det om en 23årig kille bara), så hade begravningen redan varit.. Så chocken kom iaf.. Torsdag..
Fan känns fortfarande så ofattbart.. Så idag vart det in till den lokala blomster handlen, å beställde blommor.. Ett fint arrangemang, som går i vita och röda roser, sen en handbukett, röd ros med grönt.. till arrangemanget blir det ett fint band, med en fin liten sista hälsning, från mig och min familj.
Det var otroligt jobbigt att stå och titta ut blommor till en begravning, till min bäste vän.. Tårarna låg verkligen och tryckte hela tiden, hjärtat slog 390km/tim, paniken reste sig i nacken.. Men med mammas hjälp så fick vi det gjort iaf.. Tack mamma, för hjälpen.
Tyvärr fick jag veta att jag får åka upp själv på torsdag (hur nu det kommer gå), pga att mamma med familj flyttar ut det sista ur lägenheten å städar å skit, å lämnar in nycklen den dagen.. så förstår att dom inte hinner.
Men det kommer bli en kämpig resa, och en kämpig stund där uppe.
Men jag känner att även om jag kommer må skit, så måste jag gå.
För min skull, för Magnus skull, för hans familj och vänners skull.
Jag både måste och vill.
Men jag vet att det kommer bli tufft.
Får inhandla näsdukar och 'rinnfri' mascara.
Många tårar kommer det bli, tårar av blod.
Sorgen är så stor att det kommer aldrig gå att beskriva i en blogg, jag kan inte ens säga det till de som står mig närmast. Min sorg går inte att sätt ord på, den är alldeles för stor och betyder alldeles för mycket.
Idag har jag haft terapiarbete, pga det jobbiga med blommor å sånt idag.
Jag har terapistädat och terapipackat.
Men det är inget som fungerar för mig, för jag börjar med en sak, sen en annan innan jag avslutat den andra, osv. Så nu är det helt kaos här, en halvpackad låda där, en halv garderob ur plockad där, halva disken diskad, halva tvätten inslängd i torktumlaren och resten ligger kvar i tvättmaskinen, osv.. Allt är upp och ner just nu.. på sätt och vis är väl detta bra, för det visar ju att jag gjort mitt terapi arbete idag.. men inget blir ju klart, allt är bara till hälften.. Tydligen väldigt svårt att avsluta saker för mig just nu.. Vet inte... Jobbigt iaf..

Imon ska jag in till stan, och betala för blommorna, klippa mig så jag slipper se skabb ut(mitt hår är väldigt slitet och risigt), kolla efter ett par nya skor(jag tycker inte mina sneakers som jag haft i stall å bök passar på min älskade väns sista stund), sen skulle jag nog träffa Danni en sväng med, (ta en fika eller nått, koppla bort lite).. Men som sagt, vi får väl se om sömnen får sitt i natt först.. inte värt att planera längre, för jag funkar inte som jag ska..
Fick ju insomningspiller.. men dom funkar fan inte.. Dom säger att jag inte är tillräckligt avslappnad, och det kanske stämmer.. Även om jag känner mig avslappnad så kan jag ju ha en inre spänning i kroppen, som inte slappnar av..
Jag vet inte..
Jag vet bara att de där jävla pillerna inte funkar!

Det har varit alldeles för mycket nu..
Jag hoppas verkligen inte att det kommer mer..
Jag kommer aldrig orka något mer, inte nu..
Men egentligen, vad mer kan ske? (peppar, peppar, ta i trä!!!) (slog mig själv i huvudet, aj.)

Nog för nu.
Paniken kommer smygandes, måste göra något annat..
Går å skrubbar något, vettja.

See you later!

/Cissi, trasdockan som har blivit speedad