JÄVLA SKIT! ='(

Tankarna är alldeles för många...

Det snurrar så hemskt i huvudet idag.
Mitt lilla huvud vet inte om det klarar att hålla kolla på alla miljoner jävla tankar som snurrar runt så förbaskat fort inne i min lilla ärthjärna.

Livet är svårt.
Hemskt svårt utan Magnus.
Han finns i mina tankar konstant, nonstop.
På gott och ont.

Idag är det en riktig pissdag, gråten sitter i halsen, tårarna trycker i ögonen. Hjärtat vet inte om det ska sluta slå, eller bara fortsätta banka hårt i bröstet.

Det gör så ont, så jävla förbaskat skit ont!
Det värker mer och mer, för varenda jävla sekund som går.
Det finns inget slut på lidandet, det bara fortsätter att göra ondare och ondare.

Bit för bit, känns det som jag försvinner, kryper sakta in i mig själv mer och mer.
Lever i en egen värld.
I en värld, där ingen ser hur jag egentligen mår och lever.
Om jag ens lever.

Varför just han? Varför tog Du inte mig istället?
Jag tror han hade så mycket mer att ge världen, än vad lilla jag har.
Eller jag tror inte, jag vet att han hade det.
Varför inte ta en skitstövel som förtjänar det istället?
Till exempel, han som körde biljävlen den jävla kvällen i november.
Varför tog Du inte hans liv istället för?
Varför Magnus?
Varför?!



Jag var uppe hos han på hans födelsedag, 4/2. Han skulle blivit 24år i år.
Graven var så fin. Ovanför där urnan ligger, så har dom lagt den stor krans, stor och grön. Och i den så lägger dom i en skål med olika blomsterarragemang på. Så himla fint är det. Han förtjänar verkligen det bästa.
Gravstenen har man inte kunnat lägga/sätta dit ännu, det blir i maj tror jag, när kärlerna har försvunnit.

Det är både skönt, och hemskt att åka dit upp.
Känslorna är så otroligt många.
Jag saknar Magnus, mitt Hjärta och min Bäste Vän.
Saknaden blir bara större och större.

Orkar inte mer.



/Cissi

Finaste av dom Alla <3

Charmknutten nr.1 =)

Du Saknas hos Mig...

Hmm.. Klockan e snart 4..

Jag förstår inte hur jag ska orka vandra vidare utan min bäste vän..?
Känslorna inom mig slår mig som ett hårt jävla slag i nyllet, så fort ingen annan ser..
Som nu, kl.04 på natten.

Det är inte det att jag inte kan visa att jag är ledsen och sårad, det är bara det att det är så mycket annat runt omkring.
Jag gör i och för sig inte så jävla mycket om dagarna längre, sover, röker å äter och lite smått där emellan.

Mitt liv går på autopilot. Jag går på autopilot.

Jag saknar Honom så jävla satans mycket!

JAG VILL INTE!
Varför just Du? Varför just DU?!

Snälla, kom tillbaka till mig? Snälla...


När känslorna kommer så här, så finns det ingen hejd.
Ingen kontroll, och ingen att dölja det för...
Tårarna rinner i hemska floder, hatet brinner i stora skogsbränder.

Sorgen över att ha misst min bäste vän, den kommer aldrig försvinna.
Den sorgen kommer för alltid, så länge jag orkar vandra på denna jord, att vara så himla stor. Det är en sorg som ingen i världen kan trösta och hejda.

Men det finns dom som gör sina tappra försök att försöka ialla fall.

Ni betyder otroligt, ni få som finns här, som stöttar å ställer upp så gott det går.
Jag vet att jag alltid kan höra av mig när det e sånna här stunder, men sanningen är att jag har ingen ork, sorgen tar den lilla ork som finns.
Så när det blir sånna här 'panik' nätter, då går all energi till sorgen.
Vissa gånger kanske jag orkar prata, andra inte.


Inga ord kan förklara hur jag känner, eller hur jag mår.
Jag mår skit och saknar Honom så jävla mycket.
Det är en början i alla fall.
Men mer ord än så finns inte att sätta på det jag känner inombords.



Jag saknar Dig OTROLIGT mycket, Vännen min.

För alltid i Mitt Hjärta, Magnus Bergman <3



/Cissi

Livet går vidare?

Ja det säger dom, men varför känns det som om det bara står still då?
Varför känns det som om jag står och stampar på samma jävla fläck fortfarande?

Jag vet att alla inte kan förstå, hur jag egentligen mår, innerst inne..
Inte ens jag förstår hur jag känner innerst inne just nu..

Efter regn kommer solsken, står det skrivet.
Men var är det där förbaskade solskenet?!


Jag vet att det var ett tag sen jag skrev, men mitt liv har stått väldigt stilla, så det har inte funnits så mycket att skriva om.
Sen att jag varken haft lust eller ork, har ju också sin betydelse.


Livet saknar sin mening känns det som.
Livet känns så himla ensamt och innehållslöst, tomt helt enkelt.

Hur får man motivation till att orka fortsätta?
Att orka leva ett liv, utan den människa som verkligen betydde mest?
Utan sin bäste vän?


Någon som har ett bra svar?...


/Cissi, trasdockan

Älskade Magnus

Jag minns vårat första möte, som om det vore igår.
Jag minns Din härliga charm, Din otroliga utstrålning, Din underbara värme och Ditt vackra leende.
Genom åren som gått så har vi samlat på oss många vackra minnen.
Våran mini semester till kusten är bara ett exempel.
Vilken underbar tid vi hade ihop, solade, badade, åkte båt och fiskade.
Ett annat otroligt vackert minne, är semestern med hela Din underbara familj i Norge. Gud, med fisk vi fick! Och va otroligt mysigt och roligt vi hade tillsammans.
Många vackra stunder har vi fått med Dig, Hjärtat.
Alla dessa minnen kommer jag hålla hårt i, de skall bevaras och värmas i mitt hjärta för alltid.
Du är otroligt saknad, vännen min.
Det är med stor sorg jag skriver detta brev till Dig, Magnus.
Saknaden är enorm, det kommer den alltid vara.
Du är och kommer alltid att vara min bäste vän.
I mitt hjärta kommer Du för alltid att finnas.
Sov gott, Hjärtat mitt.

/Cissi

För alltid finns Du, i mina tankar och i mitt hjärta.

Magnus Bergman <3